taggmoln2.jpg

Handelspolitiskt ABC

Här kan du söka efter förklaringar till handelspolitiska termer, begrepp och förkortningar.


Ord som börjar med:

Emerging markets

Term som används om länder utanför gruppen traditionella i-länder och vars ekonomi växer snabbt. Det gäller de länder i framför allt Asien men också Latinamerika och Östeuropa och i några fall Afrika vars ekonomi utvecklas på ett sådant sätt att de utgör en framväxande marknad. Länderna lämnar världsekonomins marginaler och håller på att bli betydelsefulla delar av den globala ekonomin. Termen har ingen handelspolitisk betydelse men desto större kommersiell betydelse då dessa länders export och import ökar snabbt. Jfr Utvecklingsländer, MUL.

Skriv ut

Enabling clause

Den inofficiella benämningen på WTO-beslutet om särskild och mer förmånlig behandling av utvecklingsländerna som fattades i Tokyorundan 1979 och som innebär ett permanent undantag från MGN-principen i GATT och WTO. Klausulen är WTO:s juridiska grund för att tillåta sådana preferenser som i-länderna beviljar utvecklingsländerna inom ramen för det generella preferenssystemet, GSP. Vidare gör klausulen det tillåtet att ge de minst utvecklade länderna, MUL, en mer förmånlig behandling än övriga utvecklingsländer. Klausulen tillåter också att utvecklingsländerna ger varandra förmånsbehandling inom ramen för regionala eller globala arrangemang. Se Everything but Arms, EPA, AGOA.

Skriv ut

Energistadgefördraget

Europeiska energistadgan (European Energy Charter) tillkom på EG:s initiativ och undertecknades i Haag 1991. Stadgan innebar att ett femtiotal länder gjorde politiska åtaganden att väsentligt öka samarbetet inom energiområdet med iakttagande av bland annat principerna om icke-diskriminering och marknadsorienterade priser. Bland undertecknarna märks förutom EU och dess medlemsstater även Ryssland, Japan, Australien, Norge, Turkiet, samtliga länder i Central- och Östeuropa samt de centralasiatiska före detta Sovjetrepublikerna.

Till stadgan knöts ett fördrag som innehåller regler om handel, investeringar, transitering och samarbete inom energiområdet (Energy Charter Treaty, ECT). Tvister om fördragets tolkning och tillämpning kan hänskjutas till internationellt skiljedomsförfarande (för investeringar) eller tvistlösning med ett panelförfarande (för handel). 

Skriv ut

Enhetsakten

Det regelverk som möjliggjorde skapandet av EU:s inre marknad. (Eng: Single European Act). Se EU:s fördrag.

Skriv ut

Enquiry Point

Kontaktpunkt. Enligt WTO:s SPS-avtal ska varje medlemsland utse en myndighet eller tjänsteperson ansvarig för att svara på frågor från övriga medlemsländer om lagstiftning, utformning av kontroller och inspektioner med mera. Genom kontaktpunkterna ska medlemsländerna få bättre insyn i andra länders lagstiftning och agerande som gäller säkra livsmedel, djurhälsa och växtskydd.

Skriv ut

Ensidig förklaring (deklaration)

Uttalande ofta avgivet vid avtals- eller annan internationell förhandling av en part i syfte att förklara eller precisera sin ståndpunkt (avsikt, tolkning) i viss fråga. Den ensidiga förklaringen kan vara muntlig eller skriftlig och kan i det senare fallet hävdas utgöra en integrerad del av avtalet, om den fogas till detta. Sverige gjorde i anslutningsfördraget med EU en ensidig förklaring bland annat om detaljhandelsmonopolet på alkoholområdet

Skriv ut

Erga omnes

Används i handelspolitisk terminologi om åtgärder som är riktade mot alla och inte bara drabbar/gynnar vissa länder eller företag. Erga omnes är latin och betyder "mot alla".

Skriv ut

EU:s fördrag

(EG-fördraget,Romfördraget)

EU:s verksamhet baseras på ett flertal fördrag (avtal mellan EU-länderna). Dessa fördrag innehåller de grundläggande reglerna och principerna för samarbetet, til exempel vad EU:s institutioner ska ansvara för, gränserna för vad EU får fatta beslut om och hur lagstiftningsprocessen ska gå till.

Från handels- och näringslivssynpunkt är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF, före detta EG-fördraget eller Romfördraget) det mest betydelsefulla fördraget. Här slås fast att EU är en tullunion, där tullar ska vara förbjudna mellan medlemsstaterna medan en gemensam tulltaxa och en gemensam yttre handelspolitik ska gälla gentemot tredje land. Vidare finns här bland annat de centrala reglerna om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Bestämmelser finns också om den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt regler kring konkurrens- och transportpolitik.

EU:s fördrag har således ändrats flera gånger genom åren, de viktigaste fördragen ur ett handelspolititiskt perspektiv är:

Romfördraget (EEG-fördraget från 1957). Döptes om till EG-fördraget 1993 och heter sedan 2009 EUF-fördraget.

Europeiska enhetsakten från 1987. Beslut utan vetorätt, det vill säga kvalificerad majoritet i stället för enhällighet, infördes vilket underlättade skapandet av den inre marknaden.

EU-fördraget (Maastrichtfördraget) från 1993. Reglerna om den gemensamma valutan euro tillkom.

Amsterdamfördraget från 1999. Ökade befogenheter för EU att besluta om bland annat konsumentskydd.

Nicefördraget från 2003. Ändringar i institutionerna gjordes för att EU skulle kunna få nya medlemsländer, vilket unionen fick 2004.

Lissabonfördraget från 2009.

Se Acquis Communautaire, EU:s utvidgningar, EUF-fördraget, EU-fördraget,  Maastrichtfördraget

Skriv ut

EU:s företrädesprincip

En grundläggande princip inom EU är att EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Detta innebär att om en lagbestämmelse i ett land strider mot en EU-regel är landets myndigheter skyldiga att tillämpa EU-regeln och således åsidosätta den inhemska lagen. Se EU-domstolen, Solvit

Skriv ut

EU:s gemensamma handelspolitik

(CCP,Common Commercial Policy)

EU har en gemensam yttre handelspolitik. Sverige och de andra medlemsländerna har alltså ingen egen handelspolitik. Alla EU:s medlemsländer har samma tullar mot omvärlden. Handelsavtal som rör utbyte av varor och tjänster med länder utanför EU är gemensamma för alla medlemsländer och EU har gemensamma förhandlingspositioner i internationella handelsförhandlingar. Den gemensamma handelspolitiken omfattar även handelspolitiska skyddsåtgärder, handelsrelaterade aspekter av immaterialrätt och utländska direktinvesteringar. Därtill har EU en gemensam jordbrukspolitik som i hög grad påverkar handeln. Det gemensamma regelverket på den inre marknaden – gällande bland annat miljö, säkerhet och hälsa – påverkar också EU:s handel med omvärlden.

Beslutanderätten i handelspolitiska frågor är delad mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Europeiska kommissionen har initiativrätt inom handelspolitiken. Det betyder att kommissionen initierar förhandlingar, lägger förslag och förhandlar för EU:s räkning inom ramen för de direktiv som ministerrådet utfärdat och i samråd med en särskild kommitté som utsetts av ministerrådet - den handelspolitiska kommittén (Trade Policy Committee). Det är i den handelspolitiska kommittén som Sverige och de andra medlemsländerna har möjlighet att påverka utformningen av EU:s handelspolitik. Kommissionen för EU:s talan både i WTO och andra handelspolitiska förhandlingar. Under förhandlingen rapporterar kommissionen regelbundet till den särskilda kommittén och till Europaparlamentet om förhandlingsläget. EU:s handelsavtal antas av ministerrådet genom beslut med kvalificerad majoritet och godkänns av Europaparlamentet. Det finns dock några undantagsfall för vilka ministerrådet ska ta beslut med enhällighet. Se tredjeländer, kommissionen, WTO, Europaparlamentet, HPK.

Skriv ut

EU:s handelsavtal

EU har slutit ett stort antal bilaterala avtal om upprättanden av frihandelsområden i enlighet med WTO:s regler. Utöver varuhandel inkluderar avtalen ofta tjänstehandel och andra handelsrelaterade områden såsom till exempel investeringar, immaterialrätt, konkurrensregler och offentlig upphandling.

De avtal som hittills ingåtts har haft olika syften. Flera av dem har slutits med länder i närområdet. EES-avtalet är det mest avancerade avtalet. Det är ett fördjupat frihandelsavtal som utsträcker den inre marknadens fyra friheter till Island, Norge och Liechtenstein. Ett liknande avtal finns också med Schweiz.

Stabiliserings- och associeringsavtal med Balkanländerna knyter dessa stater närmare till EU-samarbetet. EU har också slutit associeringsavtal med ett tiotal länder runt Medelhavet. Europa-Medelhavsavtalen är en del av den så kallade Barcelonaprocessen och ska utgöra stommen för ett stort planerat frihandelsområde runt Medelhavet. EU har även en tullunion med Turkiet.

Andra av EU:s frihandelsavtal har till stor del motiverats av att avtalsparten ska utvecklas ekonomiskt, men där även EU förväntas få tillgång till en viktig växande marknad. Hit hör avtalen med Mexico, Chile och Sydafrika. Till denna kategori kan också räknas EU:s ännu oavslutade förhandlingar med GCC-länderna i Mellanöstern samt Mercosur i Sydamerika.

Under Doharundans första år valde EU att avstå från att inleda nya förhandlingar om frihandelsavtal, men 2006 lanserade EU en ny politisk strategi (se Global Europe) för att främja den externa dimensionen av EU:s konkurrenskraft. I strategin ingår nya frihandelsavtal som en viktig komponent. EU:s delvis nya hållning är att valet av avtalspart främst ska grundas på det europeiska näringslivets kommersiella intressen. Sådana förhandlingar pågår för närvarande med Indien och Kanada (se CETA). Ett avtal med Sydkorea kunde träda ikraft provisoriskt 1 juli 2011.

Skriv ut

EU:s konkurrensregler

Artikel 102 i EUF-fördraget förbjuder konkurrensbegränsande avtal, det vill säga avtal mellan företag som hindrar eller snedvrider konkurrensen på ett sätt som påverkar handeln mellan medlemsländerna. Genom så kallade gruppundantag från huvudregeln har dock kommissionen under bestämda förutsättningar tillåtit vissa typer av vanligt förekommande avtal, till exempel ensamåterförsäljaravtal, återförsäljaravtal för motorfordon och patentlicensavtal. Gruppundantag utfärdas i form av förordningar.

Artikel 102 förbjuder företag som har en marknadsdominerande ställning att missbruka denna ställning. Det kan till exempel vara leveransvägran till en kund eller underprissättning (dumpning) i syfte att slå ut svagare konkurrenter. Koncentrationskontrollförordningen ger kommissionen rätt att granska större företagsfusioner och förbjuda sådana som skapar eller stärker en dominerande marknadsställning som hindrar konkurrensen. Kommissionen kan även ge böter till företag som bryter mot reglerna. Jämför Handel och konkurrens

Skriv ut

EU:s utvidgningar

EU (tidigare EG) hade från början, år 1957, sex medlemmar: Frankrike, Italien. Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Sedan dess har organisationen utvidgats sju gånger: 1973 (Danmark, Irland och Storbritannien), 1981 (Grekland), 1986 (Portugal och Spanien), 1995 (Finland, Sverige och Österrike), 2004 (Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern), 2007 (Bulgarien och Rumänien) och 2013 (Kroatien). Dessutom utvidgades EU indirekt 1990 när Östtyskland upphörde att existera och blev en del av dåvarande Västtyskland, och därmed också en del av EU. 

Se vidare Köpenhamnskriterierna, Kandidatland, stabiliserings- och associeringsavtal. 

Skriv ut

EU-domstolen

EU-domstolen har två huvudsakliga uppgifter: att döma i tvister mellan medlemsländer och EU:s institutioner, samt att tolka EU-rätten (acquis communautaire).

EU-domstolen har genom sina domar i mycket hög grad påverkat utvecklingen av EU eftersom det är domstolen som ytterst tolkar EU-rätten. Det regelverk som idag gäller på den inre marknaden i EU är delvis resultatet av en serie domar i domstolen, bland annat Cassisfallet.

EU-domstolen består av en domare från varje medlemsland och biträds av åtta generaladvokater. Både domare och generaladvokater utses gemensamt av medlemsländerna för en period av sex år.

Skriv ut

EUF

Fördraget om den europeiska unionens funktionssätt. Från handels- och näringslivssynpunkt är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF, före detta EG-fördraget eller Romfördraget) det mest betydelsefulla fördraget. Här slås fast att EU är en tullunion, där tullar ska vara förbjudna mellan medlemsstaterna medan en gemensam tulltaxa och en gemensam yttre handelspolitik ska gälla gentemot tredje land. Vidare finns här bland annat de centrala reglerna om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Bestämmelser finns också om den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt regler kring konkurrens- och transportpolitik.

Skriv ut

EU-fördraget

(Maastrichtfördraget)

Ett centralt fördrag om EU är EU-fördraget (Maastrichtfördraget) från 1993, där ”EG blev EU” genom upprättandet av den Europeiska unionen. Detta fördrag reglerar EU:s övergripande och konstitutionella funktion samt introducerade reglerna om EMU och vägen mot den gemensamma valutan euro.

Skriv ut

EURATEX

(European Apparel and Textile Organization)

Eurotex är den gemensamma branschorganisationer för den europeiska textil - och konfektionsindustrin. Eurotex arbetar gentemot EU:s institutioner, främst Europeiska kommissionen.

Skriv ut

Euro

Namn på EU:s gemensamma valuta. En euro delas upp i 100 cent. Se Europeiska Ekonomiska och Monetära Unionen, Europeiska Centralbanken.

Skriv ut

EUROCOMMERCE

Branschorganisation för den europeiska detalj- och grossisthandeln. Har bland annat som syfte att föra fram handelns synpunkter och påverka EU:s beslut i frågor som berör detalj- och grossisthandeln samt verka för att EU:s position vid handelsförhandlingar med tredje land ska få en frihandelsvänlig inriktning. Kontakter främst med Europeiska kommissionen. Jämför Foreign Trade Association.

Skriv ut

EUROFER

(eng: European Confederation of Iron and Steel Industries,fr: Association Européenne de la Sidérurgie)

Branschorganisation för järn- och stålindustrin i EU. EUROFER samordnar den gemensamma forskningen i EU:s stålindustri och driver frågor som gäller utformningen av den framtida forskningspolitiken inom denna bransch. Samarbete drivs vidare i frågor som gäller handelspolitik, miljö, energi, juridik, tekniska handelshinder och standarder. EUROFER bidrar även till utformningen av EU:s position i internationella handelsförhandlingar av vikt för järn- och stålindustrin. Kontakterna sker främst med Europeiska kommissionen. Se även EKSG.

Skriv ut

Sökinstruktioner

Du kan söka i Handelspolitiskt ABC på tre sätt:

  1. Använd sökrutan.
  2. Sök direkt på bokstav.
  3. Sök i visa förkortningar. 

Kontaktperson Handelspolitiskt ABC

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies