Doharundan – över tio års förhandlingar om en friare världshandel

Förhandlingar om nya multilaterala handelsliberaliseringar och handelsregler pågår sedan november 2001 mellan WTO:s medlemsländer. Förhandlingarna går under namnet Dohaagendan för utveckling (Doha Development Agenda) och lanserades vid WTO:s fjärde ministerkonferens i Doha, Quatar, därav namnet. Förhandlingarna kallas även Doaharundan, eftersom förhandlingar inom WTO sker i form av så kallade förhandlingsrundor.

En grundstomme i Doharundan är utvecklingsdimensionen. Utvecklingsländernas intressen och behov ska stå i fokus och målsättningen är att förhandlingarna ska utmynna i resultat som gynnar u-länderna inom WTO. Medlemsländerna ansåg detta vara nödvändigt när de inledde Doharundan eftersom WTO idag huvudsakligen består av utvecklingsländer, till skillnad mot dess föregångare GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) som dominerades av i-länder. Utmaningen för medlemsländerna ligger i att nå ett förhandlingsresultat som gynnar utvecklingsländerna.

Det övergripande målet med Doharundan är att uppnå handelsliberaliseringar och nya handelsregler på multilateral nivå för att på så sätt skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning, både bland WTO:s medlemsländer men även i den globala ekonomin i stort. Vid konferensen i Doha antogs en ministerdeklaration som innehåller Doha-rundans förhandlings- och arbetsprogram DDA. DDA omfattar ett tjugotal förhandlingsområden.

De frågor som har stått i fokus för förhandlingarna har varit jordbruk och industrivaror, men förhandlingarna omfattar också till exempel tjänster, förenklade handelsprocedurer, regler, standarder och handelsrelaterad immaterialrätt. Rundan innefattar också arbete med att implementera redan ingångna avtal, övervakning av länders handelspolitik samt analyser av särskilda utmaningar som utvecklingsländer möter.

Doharundan har sedean starten präglats av stora svårigheter. Trots att förhandlingarna har pågått sedan 2001 så har meningsskiljaktigheterna, främst kring jordbruk och industrivaror, varit för stora för att nå en överenskommelse. Tanken med DDA var att resultatet från samtliga förhandlingar skulle ingå i en samlad överenskommelse, en så kallad "single undertaking".

Åren 2003, 2005, 2008 och 2011 hölls ministerkonferenser men medlemsländerna lyckades inte, trots stora ansträngningar, att nå en uppgörelse kring DDA och förhandlingarna har inte kunnat avslutas. Vid ministerkonferensen 2011 beslutades att man skulle frångå tanken på "single undertaking" och istället förhandla om ett så kallat minipaket innehållande vissa utvalda förhandlingsfrågor där en uppgörelse troligtvis kunde vara nära. Det handlade alltså om frågor som ingår i DDA men som skulle kunna avslutas utan kopplingar till DDA i sin helhet.

Minipaketet förhandlades vid nästkommande ministerkonferens som hölls den 3-6 december 2013 på Bali, Indonesien. Vid konferensen lyckades medlemsländerna nå en uppgörelse och resultatet av förhandlingarna kom att kallas Bali-paketet. Bali-paketet består av avtal och beslut inom områdena handelsprocedurer, jordbruk och utveckling.

Efter framgången i WTO med en överenskommelse om Bali-paketet pågår nu en diskussion i Genève om hur det återstående förhandlingsarbetet inom ramen för DDA ska ske och hur rundan ska kunna färdigförhandlas.

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies