Regulativt samarbete

För att motverka att tekniska handelshinder (Technical Barriers ot Trade, TBT) uppkommer eller för att eliminera redan existerande tekniska handelshinder finns ett brett internationellt mellanstatligt samarbete, regulativt samarbete.

Grundläggande för regulativt samarbete är god nationell praxis för att undvika att nya tekniska handelshinder uppkommer. Det omfattar informationsutbyte med handelspartners om nya och ändrade regelverk och att iaktta grundläggande handelspolitiska regler. Sådana regler finns i WTO/TBT-avtalet och i andra internationellt överenskomna dokument om god regulativ praxis (Good Regulatory Practice, GRP), exempelvis från OECD i samarbete med APEC. I TBT-avtalet finns regler som ska iakttas när WTO-medlemmar förbereder, tillämpar och antar tekniska föreskrifter och regler om procedurer för bedömning av överensstämmelse.

För att undanröja existerande tekniska handelshinder finns vidare en rad typer av arrangemang som beror på graden av ambition och syftet med samarbetet. En metod som använts med blandad framgång gäller ömsesidigt erkännande. Det kan gälla, med stegrande ambitionsgrad, metoder för bedömning av överensstämmelse, resultat av bedömning av överensstämmelse, eller det mer långtgående erkännandet av certifikat för överensstämmelse. En än mer långtgående avtalstyp är att erkänna tekniska föreskrifter eller standarder som likvärdiga. Den mest långtgående samarbetsformen innebär internationell harmonisering av föreskrifter.

Regulativt samarbete är en del av det internationella samarbete som bedrivs inom WTO och UNECE, samt det analytiska arbete som bedrivs inom OECD. Samarbeten bedrivs även bilateralt och plurilateralt. EU har exempelvis avtal om ömsesidigt erkännande (Mutual Recognition Agreement, MRA) på olika produktområden med flera större handelspartners exempelvis USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Israel och Schweiz. Dessa avtal kan du hitta på Europeiska kommissionens webbplats, länk finns till höger på denna sida.  

Exempel finns även i frihandelsavtal (FTA) där olika typer av samarbeten etablerats. Ett exempel är det frihandelsavtal som EU slutit med Sydkorea  där Sydkorea förbundit sig att harmonisera sina föreskrifter på fordonsområdet till det internationella regelverk som tagits fram inom UNECE. Andra samarbetsformer är de regulativa dialoger som förs t ex mellan EU och Japan och EU och USA. Det mest långtgående regulativa samarbete som setts är den harmonisering som skett inom EU genom gemensamlagstiftning på flera produktområden.

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies