Jordbruk

Handeln med jordbruksprodukter har under många år präglats av stora störningar på grund av de utvecklade ländernas jordbruks- och handelspolitik. Jordbruksprodukter har i någon mån omfattats av internationella handelsregler sedan tillkomsten av det allmänna varuhandelsavtalet GATT 1947. Dessa regler innehöll emellertid undantag för handelsstörande åtgärder på jordbruksområdet, till exempel var exportsubventioner tillåtna för jordbruksprodukter medan de var totalförbjudna för industrivaror. Förhandlingsrundorna om tullreduktioner under GATT-tiden täckte heller inte tullarna på jordbruksprodukter. Därmed hade medlemsländerna i GATT under flera decennier möjlighet att använda subventioner som stör jordbrukshandeln samt höga tullar för dessa produkter samtidigt som handeln med industrivaror var föremål för successiv liberalisering.

Sedan 1995 finns ett avtal i WTO – Jordbruksavtalet – som har medfört vissa begränsningar för användningen av handelsstörande subventioner och exportsubventioner till jordbruket samt en viss sänkning av jordbrukstullarna. Effekten av dessa åtaganden har dock i praktiken varit begränsad. Jordbruksavtalet har också kritiserats av utvecklingsländer för att vara ett orättvist avtal som ger betydligt större utrymme för utvecklade länder än för utvecklingsländer att subventionera sitt jordbruk.

Förhandlingar pågår sedan 2001 inom ramen för Doharundan om ett nytt mer balanserat Jordbruksavtal med nya åtaganden om reduktioner av tullar, betydande reduktioner av utrymmet för handelsstörande stöd samt ett förbud mot exportsubventioner. De utvecklade länderna ska göra mer omfattande åtaganden än utvecklingsländerna. Ett sådant avtal skulle sannolikt medföra en påtaglig liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter. Detta gäller även i viss mån handeln mellan utvecklingsländer som nu bromsas av att höga jordbrukstullar förekommer även i många utvecklingsländer.

Handeln med jordbruksprodukter påverkas även av de frihandelsavtal som gäller för handeln mellan länder och regioner och som har ökat i snabbt takt under de senaste åren. Dessa avtal bidrar till en ökad liberalisering i den bilaterala handeln men den gäller inte alla jordbruksprodukter. I de flesta avtal undantas några jordbruksprodukter helt eller delvis från liberalisering med hänvisning till att de inhemska producenterna är mycket känsliga för importkonkurrens. När EU förhandlar om frihandelsavtal brukar produkter som nötkött, socker och etanol vara föremål för sådana undantag. I andra länder kan det vara andra produkter som anses vara känsliga för importkonkurrens. Frihandelsavtalen kan också innehålla regler som begränsar användningen av exportsubventioner och exportrestriktioner i handeln mellan de berörda länderna eller regionerna.

Utöver de förändringar som successivt har skett i handelspolitiken har även många länders jordbrukspolitik genomgått förändringar. EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy) har under de senaste decennierna reformerats och blivit allt mer marknadsorienterad. Det totala stödet till jordbruket är dock fortfarande omfattande och ett av de mest handelsstörande instrumenten i EU:s politik – exportsubventionerna – har inte avskaffats trots reformerna.

Även om utvecklingen alltså har gått i rätt riktning får jordbrukarna i EU en viss del av sina intäkter från olika typer av subventioner till jordbruket. OECD har uppskattat att andelen intäkter från subventioner i genomsnitt är 23 procent för EU:s jordbrukare (2007-2009). Det finns dock utvecklade länder med en betydligt mer protektionistisk jordbrukspolitik än EU. Ett exempel är Norge där jordbrukarna får ungefär 60 procent av sina intäkter från subventioner.

Importvillkoren för jordbruksprodukter kan i många länder vara mycket svåröverskådliga. EU är ett bra exempel på detta. Hur hög tullen för en viss produkt är kan variera mycket beroende på produktens ursprung. Alla jordbruksprodukter från de minst- utvecklade länderna kan importeras tullfritt till EU. Därutöver finns i vissa fall frihandelsavtal som medför tullfrihet eller reducerad tull vid import från ett eller flera länder. Det finns även förmåner för utvecklingsländer i EU:s allmänna förmånssystem som kan innebära tullfrihet eller reducerad tull för vissa jordbruksprodukter. Dessa förmåner gäller dock långt ifrån alla jordbruksprodukter. Det finns även tullkvoter som innebär att en begränsad kvantitet av en produkt kan importeras till reducerad eller ingen tull. För vissa frukter och grönsaker har EU ett särskilt system som innebär att extra tullar tas ut när importpriset är under en viss nivå. Även i många andra länder är tullstrukturen för jordbruksprodukter komplicerad.

Kommerskollegium verkar för en ökad liberalisering av handeln med jordbruksprodukter. Att minska störningarna i den internationella handeln med jordbruksprodukter är viktigt för att skapa bättre förutsättningar för jordbruksproduktion och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna. Det kan också bidra till en mer effektiv global jordbruksproduktion, vilket skapar bättre långsiktiga förutsättningar för en ökad livsmedelssäkerhet globalt. En ökad liberalisering av såväl EU:s som andra länders handelspolitik kan ge svensk livsmedelsindustri bättre tillgång till råvaror, skapa nya eller bättre exportmöjligheter för svenska företag samt vara gynnsam för konsumenterna.

På jordbruksområdet analyserar vi tullbud och avtalstexter i EU:s förhandlingar om frihandelsavtal, gör analyser av WTO:s regelverk och tvister i WTO med EU som part, följer förhandlingarna om ett nytt Jordbruksavtal i Dohaförhandlingarna samt utreder andra frågor av betydelse för handeln med jordbruksprodukter. I arbetet med handelsfrågor på jordbruksområdet samarbetar vi med Jordbruksverket.

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies