Investeringar

Handel och investeringar är nära sammankopplade. Detta särskilt som uppskattningsvis en tredjedel av världshandeln sker inom multinationella företag. I det sammanhanget berör alla WTO:s avtal på ett eller annat sätt utländska investerare. Även flera av WTO:s avtal reglerar investeringar direkt.

Bland de avtal som inte direkt reglerar investeringar men innehåller element med relevans för investerare bör särskilt följande två lyftas fram:

  • Avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder (Agreement on Trade-Related Investment Measures, TRIMs) fastställer att vissa investeringsåtgärder inte är förenliga med GATT (General Agreement on Tariffs and Trade), såsom krav på lokalt innehåll i produktionen och krav relaterade till handelsbalansen.
  • Avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (Agreement on Subsidies and Countervailing Measures, ASCM)) reglerar hur WTO-medlemmar får använda subventioner samt åtgärder för att motverka subventioner, s.k. utjämningsåtgärder.

Ett avtal som direkt reglerar investeringar inom tjänstesektorn är GATS (General Agreement on Trade in Services). Inom ramen för Doharundan förhandlar WTO-medlemmar om att göra åtaganden för att öppna sina tjänstemarknader för investeringar (etableringar).
Även avtalet om offentlig upphandling (Agreement on Governmental Procurement, GPA) skyddar vissa typer av investeringar.
När det gäller avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, TRIPS) reglerar detta investerares immateriella tillgångar.

Idag finns inga multilaterala regler för investeringar inom tillverkningsindustrin motsvarande dem som finns för tjänstesektorer. WTO:s ministerkonferens i Singapore beslutade 1996 att en arbetsgrupp skulle etableras för att studera förhållandet mellan handel och investeringar, inklusive hur åtaganden för investeringar skulle kunna se ut. Konsensus om att inleda förhandlingar kunde dock inte nås och frågan avfördes från Doha-agendan genom beslut 1 augusti 2004.

I december 2014 fanns det 3 268 internationella investeringsskyddsavtal, varav 2 923 så kallade BIT:s (Bilateral Investment Treaties). Dessa tar främst sikte på att skydda utländska investeringar. Detta sker exempelvis genom att garantera investeringar rättvis och skälig behandling och viss ersättningsnivå för expropriation av investeringar. Dessutom ger avtalen oftast investerare en möjlighet att initiera internationellt skiljeförfarande (så kallad ISDS) gentemot värdnationen om en tvist har uppstått om staten har fullgjort sina skyldigheter under avtalet. Syftet med skiljeförfarandet är att garantera ett opolitiskt och rättvist avgörande av tvister. Regler om skydd för investerare och marknadstillträde för investeringar ingår allt oftare i regionala handelsavtal (RTA).

Sverige har 66 BIT:s i kraft. Därtill gäller det uppsagda investeringsskyddsavtalet med Bolivia fram till den 4 juli 2033 för investeringar som gjorts före den 4 juli 2013. Avtalen finns tillgängliga att läsa på regeringens webbplats. Sverige har även ingått regionala avtal som inkluderar regler om marknadstillträde för investeringar, exempelvis med Chile och Korea. Dock omfattar dessa avtal inte investeringsskydd. De regionala avtalen finns tillgängliga att läsa på Europeiska kommissionens webbplats.

När Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 utvidgades EU:s gemensamma handelspolitik till att även omfatta utländska direktinvesteringar. Sedan dess har EU exklusiv kompetens gällande direktinvesteringar och investeringsskydd ingår därför i de i princip avslutade frihandelsavtalsförhandlingarna med Kanada och Singapore. Likaså ingår investeringsskydd i de pågående förhandlingarna med USA (TTIP) och Kina.

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies