EU:s varuförordning och myndigheterna

Svenska sektorsspecifika bestämmelser på det icke-harmoniserade varuområdet

EU:s varuförordning definierar de nationella myndigheternas och företagens rättigheter och skyldigheter när en myndighet vill avvika från principen om ömsesidigt erkännande och förbjuda en produkt som lagligen säljs i en annan medlemsstat.

Ny svensk lagstiftning förtydligar och slår fast kommuners skyldigheter

EU:s varuförordning kompletteras av en ny svensk lag om marknadskontroll (1 juli 2014) och svensk förordning om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn (1 september 2014). Syftet med den nya förordningen är att förtydliga och förenkla de befintliga regelverken genom att samla ett antal horisontella rättsakter i en enda. Nytt är att regeringen får meddela föreskrifter om kommunernas skyldigheter i samband med marknadskontroll av varor.

EU:s varuförordning gäller när myndigheten vill fatta ett beslut som

- rör en produkt som lagligen får säljas i ett annat EU-land

- inte omfattas av harmoniserad EU-lagstiftning

- riktas till en ekonomisk aktör, alltså inte slutanvändaren

- fattas på grundval av en teknisk regel,

- utgör ett förbud eller hindrar tillträde till marknaden,

- inte omfattas av ett annat förfarande som anges i en specifik EU-rättsakt.

Kommunikation mellan myndigheten och den ekonomiska aktören

När en behörig myndighet avser att fatta ett beslut ska den skicka ett skriftligt meddelande till den ekonomiska aktören. Med behöriga myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter, inklusive länsstyrelser, som har behörighet att besluta om åtgärder som omfattas av varuförordningen.

Bevisbördan ligger hos myndigheten som skriftligen måste fastställa varför produkten ska förbjudas. Detta innebär att myndigheten måste ange

- vilka tekniska regler som beslutet ska grundas på

- tekniska eller vetenskapliga belägg för att det avsedda beslutet är motiverat

- att det avsedda beslutet är ändamålsenligt för att det eftersträvade målet ska uppnås och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå det målet.

Alla avsedda beslut ska baseras på den berörda produktens eller produkttypens egenskaper.

Den berörda aktören ska ges minst tjugo arbetsdagar för att lämna sina synpunkter. Myndigheten ska ange inom vilken tidsfrist synpunkterna ska lämnas. När myndigheten har fattat beslut ska den meddela beslutet inom tjugo arbetsdagar, räknat från den angivna tidsfristen. Annars anses varan lagligen saluförd.

Underrättelse till Kommerskollegium

Fattade beslut ska meddelas till den ekonomiska aktören och till Europeiska kommissionen. Enligt den svenska förordningen som kompletterar EU:s varuförordning (SFS 2014:1039), är det Kommerskollegium som meddelar kommissionen om fattade beslut.

Myndigheten ska även lämna information till Kommerskollegium om de meddelanden och underrättelser som den har lämnat till berörda ekonomiska aktörer när den avser att fatta ett beslut.

Dokument

EU:s varuförordning 764/2008 på svenska (pdf)

Lagen SFS 2014:140 med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn

Svenska förordningen 2014:1039 om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn

Relaterat

EU:s varuförorning - när myndigheter och kommuner fattar beslut som hindrar försäljningen av varorKommerskollegiums vägledning:

EU:s varuförordning - när myndigheter och kommuner fattar beslut som hindrar försälj-ningen av varor (pdf)

 

Kommerskollegiums rapport Svenska sektorsspecifika bestämmelser på det icke-harmoniserade varuområdet. 

Kommerskollegiums webbplats: Mer information om EU:s varuförordning

Vägledningar från kommissionen finns på flera olika områden

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies