historia.jpg

Historia

Kommerskollegium är ett av Sveriges äldsta centrala ämbetsverk och en produkt av den svenska stormaktstiden på 1600-talet. Ett första "Kollegium för Kommerserna" inrättades så tidigt som 1637. I praktiken kom dock aldrig någon nämnvärd verksamhet igång.

Efter det trettioåriga krigets slut togs emellertid planerna på ett kollegium upp på nytt. Rikskanslern Axel Oxenstierna var mycket aktivt pådrivande och skrev i slutskedet egenhändigt myndighetens instruktion. Så skapades 1651 Kommerskollegium, i början kallat "Generalhandels- eller Kommerskollegium".

Den viktigaste uppgiften för det nyskapade verket var att främja handeln, sjöfarten och manufakturerna (industrin). Ämbetsverket skulle "skåda, förfara, rätt intaga och överväga allt vad som ... studsar, hindrar, avskär eller helt sönderriver och kullstöter" dessa näringar. Instruktionen formade sig i långa stycken till en handelspolitisk programförklaring riktad mot Holland, som vid denna tid dominerade den internationella handeln och sjöfarten. Instruktionen framhöll bl.a. att handeln var till gagn för "riksens styrka och säkerhet".

Arbetsuppgifter
Länge härskade merkantilismens principer som bl.a. innebar att näringslivet styrdes ganska detaljerat av myndigheterna. I Sverige spelade Kommerskollegium en mycket viktig roll i alla dessa sammanhang.

Ett ansvarsområde som fanns med från början var den centrala tulladministrationen som dock flyttades från kollegiet 1723. Till de mera udda uppgifterna hörde tillsynen över spinnhusen; ett av dem låg på Långholmen.

1800-talet innebar att olika regleringar som Kommerskollegium varit ansvarigt för avvecklades. Denna utveckling fullbordades med 1864 års näringsfrihetsförordning. Samtidigt tillfördes dock kollegiet nya arbetsområden. Bl.a. fick Kommerskollegium ta över Bergskollegiums arbetsuppgifter när den myndigheten som lades ner 1857. Likaså anförtroddes verket uppgifter som patentmyndighet.

Efter en lång period av osäkerhet fick kollegiet en ny organisation 1891, som innebar en vändpunkt. Detta sammanhängde med en ändrad uppfattning hos de styrande i vårt land om dels näringarnas behov av stöd och uppmuntran, dels statens uppgift att ingripa i det ekonomiska livet. Budgetmässigt hörde kollegiet under finansdepartementet men fördes över till handelsdepartementet när detta inrättades 1920.

Avknoppningar
Kollegiets utveckling under det senaste seklet speglar i stor utsträckning framväxten av det moderna myndighetssverige; främst inom näringspolitikens område. I många fall har ett ansvar för ett nytt arbetsområde först lagts på kollegiet. När så verksamheten vuxit till i omfattning har uppgiften så småningom "knoppats av" och en ny myndighet bildats. Verksamheten har alltså byggts upp kring detta embryo från kollegiet.

Några exempel: Patent- och registreringsverket tillkom redan 1891 genom en utbrytning från kollegiet. När Socialstyrelsen inrättades 1913 överfördes yrkesinspektionen och tillsynen över sjukkassorna dit från kollegiet. 1946 fick kollegiet en monopolutredningsbyrå, som 1957 överfördes till det nyinrättade SPK. Sjöfartsverket tillkom 1956 då sjöfartsbyrån vid kollegiet avskildes. När SCB ombildades 1962 fördes kollegiets statistiska byrå dit.

Vid halvårsskiftet 1956 förstärktes kollegiets profil på utrikeshandelns område kraftigt. Då upphörde Statens handels- och industrikommission - ett av de återstående kristidsorganen från beredskapsåren - och större delen av dess permanenta arbetsuppgifter överfördes till kollegiet. Kort därefter uppdrogs åt kollegiet att utreda vissa frågor om det då föreslagna europeiska frihandelsområdet. Det skulle komma flera sådana uppdrag; EFTA-konventionen - framförhandlad i Saltsjöbaden - trädde i kraft 1960.

Verksamheten vid Statens handelslicensnämnd flyttades till kollegiet den 1 juli 1962. Det innebar ansvar för administrationen av alla utrikeshandelsregleringar i fråga om industrivaror.

Ett antal inrikesbyråer från Kommerskollegium utgjorde kärnan när SIND - numera Tillväxtverket och VINNOVA - inrättades 1973.

Därmed kunde man renodla kollegiets ansvar. Regeringens proposition uttalade att verkets uppgifter skulle koncentreras till handelspolitik och utrikeshandel samt till vissa frågor i samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. På det senare området definierades ansvaret negativt till sådana frågor som inte ankom på annan myndighet. Till detta fördes auktorisation av revisorer 1973 och tolkar/translatorer 1976.

Renodling
I 1973 års proposition angavs att kollegiet har det centrala utredningsansvaret för handelspolitiken samt uppgift att avge yttranden och förslag på detta område. I början av 1990-talet flyttades Kommerskollegiums ansvar för att auktorisera tolkar och translatorer till Kammarkollegiet. Dit flyttades även ansvaret för att hantera resegarantier. Auktoriserationen av revisorer flyttades till den nyskapade myndigheten Revisorsnämnden 1995.

Sedan mitten av 1990-talet är Kommerskollegium helt inriktad på utrikeshandel och handelspolitik. På 2000-talet har kollegiets arbete med EU:s inre marknad intensifierats och på kollegiet finns bl.a. Sveriges Solvitcenter. År 2005 startade Open Trade Gate Sweden som ska underlätta för exportörer i utvecklingsländer att komma in på den svenska marknaden.

Ovanstående text bygger på historikern och tidigare Kommerserådet Bo G Halls texter om Kommerskollegiums historia. Mer utförlig beskrivning av den äldre historien finns i boken "Det svenska urverket - Kommerskollegium 350 år".

Kommerskollegium

Vill du veta vad Kommerskollegium gör idag? Gå till våra verksamhetsområden!

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies