taggmoln2.jpg

Handelspolitiskt ABC

Här kan du söka efter förklaringar till handelspolitiska termer, begrepp och förkortningar.


Ord som börjar med: E

East African Community (EAC)

EAC är en regional mellanstatlig organisation med Kenya, Tanzania, Uganda, Rwanda, Burundi och Sudan, som medlemmar. Länderna har upprättat en gemensam tullunion och har som ambition att fortsätta utveckla den regionala integrationen, med slutmål om en politisk federation. Flera länder är samtidigt medlemmar i andra regionala organisationer såsom COMESA och SADC.

Skriv ut

Economic Community of West African States (ECOWAS)

ECOWAS är en regional organisation i Västafrika som grundades 1975. Den har 15 medlemsstater: Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kap Verde, Liberia, Mali, Niger, Nigeria, Senegal, Sierra Leone och Togo. Syftet är att verka för ekonomisk integration och ambitionen är att på sikt skapa en gemensam ekonomisk och monetär union. Vissa av medlemsländerna har redan skapat en monetär union. Se UEMOA.

Skriv ut

EFTA (EFTA)

(European Free Trade Association)

I den europeiska frihandelsorganisationen EFTA ingår Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Organisationen hanterar EFTA:s frihandelsavtal samt EES-avtalet varigenom Norge, Island och Liechtenstein har tillgång till EU:s inre marknad.

EFTA skapades 1960 av Danmark, Norge, Portugal, Sverige, Storbritannien, Schweiz och Österrike. Målet var att arbeta för frihandel och ekonomiskt samarbete i Europa. 1966 hade länderna infört tullfrihet för handeln med varor. 1994 trädde EES-avtalet mellan EFTA-länderna utom Schweiz och EU i kraft.

Finland kunde först år 1986 bli fullvärdig medlem i EFTA och Liechtenstein anslöt sig till organisationen 1991. Danmark, Storbritannien, Portugal, Österrike, Finland och Sverige lämnade organisationen när de blev medlemmar i EU. Island lämnade år 2009 in en ansökan om medlemskap i EU. Se EES

Skriv ut

EG-domstolen

I och med Lissabonfördragets ikraftträdande 2009 har denna bytt namn till EU-domstolen

Skriv ut

Ekonomisk frizon

(Frizon)

Som ett led i främjandet av en exportinriktad utvecklingsstrategi har många utvecklingsländer uppmuntrat utländska och inhemska företag att investera i särskilda frizoner, där andra regler än landets vanliga lagar gäller, för att tillverka varor för export till i-länderna. Tullfrihet, skattefrihet och fri utförsel av intjänad valuta är vanliga stimulansåtgärder. Frizoner upprättas ofta i anslutning till en hamn.

Skriv ut

Ekonomisk integration

(Djup integration,Integration)

När två eller flera länder ekonomiskt öppnar sig för varandra för att underlätta transaktioner och möjliggöra ökat kommersiellt utbyte talar man om integration. Integrationen kan vara ytlig eller djup. Ytlig integration är ofta frihandelsavtal (eller tullunioner) som sänker eller tar bort tullar och andra gränsbaserade hinder för varuhandeln. Djup integration är mer långtgående och inbegriper också ofta bestämmelser om fri rörlighet för tjänster, kapital och människor. Denna frihet uppnås genom harmonisering av lagar, regleringar och standards innanför gränsen och kräver större politiskt samarbete mellan de inblandade länderna. EU:s inre marknad är ett exempel på djup integration.

Skriv ut

Ekonomisk och monetär union

Sammanslutning av två eller flera stater med långtgående ekonomisk integration och i regel även tullunion samt därtill en gemensam valuta (den monetära delen av unionen). Den viktigaste unionen av detta slag är EMU. Se även CEMAC, UEMOA, OECS.

Skriv ut

Ekonomisk union

Sammanslutning av två eller flera stater med långtgående ekonomisk integration och i regel även tullunion.

Skriv ut

Ekonomiska och Monetära Unionen (EMU)

EU:s ekonomiska och monetära union med den gemensamma valutan euro. Valutaunionen startade den 1 januari 1999. Sedlar och mynt i euro introducerades den 1 januari 2002.

Endast EU-medlemmar som uppfyller de så kallade konvergenskriterierna får delta. Dessa är fem ekonomiska krav avseende inflations- och räntenivå, växelkursstabilitet, statsskuld och budgetunderskott. 19 av EU:s 28 medlemsländer deltar fullt ut i EMU. Det är: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland samt Österrike.

Storbritannien och Danmark har rätten att stå utanför EMU om de så önskar. I Sverige hölls år 2003 en folkomröstning om euron. Majoriteten av de röstande sade nej till ett svenskt deltagande i valutaunionen. Se ECB

Skriv ut

Ekonomiska Partnerskapsavtal (EPA)

Förhandlingar om Ekonomiska partnerskapsavtal pågår mellan EU och AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stilla havsområdet) sedan 2002. Avtalen ersätter de särskilda och ensidiga preferenser som EU gav AVS-länderna under Cotonouavtalet och de föregående Yaoundé- och Lomékonventionerna. Dessa särskilda preferenser ansågs strida mot WTO:s regelverk, eftersom de utvecklingsländer som stod utanför AVS-gruppen inte fick lika förmånliga preferenser. EU beviljades 2001 ett undantag (waiver) för de särskilda preferenserna i WTO, men detta undantag löpte ut i slutet av 2007.

De avtal som nu förhandlas syftar till att ersätta handelsordningen i Cotonou med regionala frihandelsavtal. Den mest betydelsefulla skillnaden mellan ensidiga preferenser och frihandelsavtal är att WTO-regelverket kräver reciprocitet för frihandelsavtal vilket innebär att såväl EU som AVS måste erbjuda långtgående handelslättnader. Skillnaden mellan EPA:s och andra regionala frihandelsavtal som EU förhandlar, är att EPA:s innefattar ett bredare samarbete där handelsliberaliseringar sker parallellt med biståndsinsatser. Kopplingen mellan handel och utveckling ska vara en central del av avtalen.

Målet med partnerskapsavtalen är en smidig och gradvis integrering av AVS-länderna i världsekonomin och därigenom främjandet av en hållbar utveckling. Samarbetet är tänkt att öka handelsutbytet mellan parterna samt att stärka AVS-ländernas handelsförmåga och deras möjligheter att attrahera investeringar. Dessutom ska EPA:s bidra till att främja regional integration, det vill säga handel mellan AVS-länderna själva.

Förhandlingarna har blivit starkt försenade och endast en av de sju grupper som EU förhandlar med (CARIFORUM) hade ett fullständigt avtal när undantaget för de särskilda preferenserna löpte ut 1 januari 2008. Inom de övriga förhandlingsgrupperna beslöt sig en del av AVS-länderna för att ingå interimistiska EPA med EU och kunde därför fortsätta exportera varor tull- och kvotfritt till EU, medan resterande AVS-länder överfördes till GSP-systemet.

Interims-EPA omfattar främst varuhandel. Övriga handelsområden (tjänstehandel, investeringar, konkurrens etc.) har efter ingåendet av interimsavtal fortsatt förhandlas mellan EU och vissa AVS-länder, med målsättningen att nå fullständiga EPA.

Ansträngningarna att sluta interimsavtal fokuserade framför allt på de länder som inte är MUL-länder, eftersom de till skillnad från MUL-länderna som omfattas av Everything But Arms (EBA) i GSP, inte har tull- och kvotafritt tillträde till EU:s marknad. EU önskar att interimsavtalen så snart som möjligt skall ersättas av breda, regionala avtal som inkluderar ett större spektrum av handelsfrågor och samtliga länder i varje region.

Skriv ut

Electronic Data Interchange (EDI)

EDI innebär ett standardiserat, elektroniskt och till stora delar automatiserat informationsutbyte av strukturerad information mellan affärssystem, oberoende av plattform och format. Se Elektronisk Handel, Förenklade handelsprocedurer..

Skriv ut

Elektronisk handel

Någon brett vedertagen definition av e-handel finns inte. E-handel är ett samlingsbegrepp för handelstransaktioner och annan informationsöverföring som sker med användande av elektroniska hjälpmedel, inklusive via telefon, TV, "Electronic Data Interchange" (EDI) och Internet. E-handel är en tjänst och regleras i WTO av GATS-avtalet.

Introduktionen av Internet och EDI utgör bara ett nytt sätt att handla och därmed gäller samma regler för elektronisk handel, via dessa medier, som för traditionell handel. Men på grund av Internets specifika natur fungerar i vissa fall inte gällande lagar. WTO ser för närvarande över sina regler för att kunna anpassa dem till e-handeln. Utöver detta har WTO:s medlemsländer beslutat om att inte tullbelägga e-handeln, det så kallade tullmoratoriet. Se EDI, Handelsprocedurer.

Skriv ut

Emerging markets

Term som används om länder utanför gruppen traditionella i-länder och vars ekonomi växer snabbt. Det gäller de länder i framför allt Asien men också Latinamerika och Östeuropa och i några fall Afrika vars ekonomi utvecklas på ett sådant sätt att de utgör en framväxande marknad. Länderna lämnar världsekonomins marginaler och håller på att bli betydelsefulla delar av den globala ekonomin. Termen har ingen handelspolitisk betydelse men desto större kommersiell betydelse då dessa länders export och import ökar snabbt. Jfr Utvecklingsländer, MUL.

Skriv ut

Enabling clause

Den inofficiella benämningen på WTO-beslutet om särskild och mer förmånlig behandling av utvecklingsländerna som fattades i Tokyorundan 1979 och som innebär ett permanent undantag från MGN-principen i GATT och WTO. Klausulen är WTO:s juridiska grund för att tillåta sådana preferenser som i-länderna beviljar utvecklingsländerna inom ramen för det generella preferenssystemet, GSP. Vidare gör klausulen det tillåtet att ge de minst utvecklade länderna, MUL, en mer förmånlig behandling än övriga utvecklingsländer. Klausulen tillåter också att utvecklingsländerna ger varandra förmånsbehandling inom ramen för regionala eller globala arrangemang. Se Everything but Arms, EPA, AGOA.

Skriv ut

Energistadgefördraget

Europeiska energistadgan (European Energy Charter) tillkom på EG:s initiativ och undertecknades i Haag 1991. Stadgan innebar att ett femtiotal länder gjorde politiska åtaganden att väsentligt öka samarbetet inom energiområdet med iakttagande av bland annat principerna om icke-diskriminering och marknadsorienterade priser. Bland undertecknarna märks förutom EU och dess medlemsstater även Ryssland, Japan, Australien, Norge, Turkiet, samtliga länder i Central- och Östeuropa samt de centralasiatiska före detta Sovjetrepublikerna.

Till stadgan knöts ett fördrag som innehåller regler om handel, investeringar, transitering och samarbete inom energiområdet (Energy Charter Treaty, ECT). Tvister om fördragets tolkning och tillämpning kan hänskjutas till internationellt skiljedomsförfarande (för investeringar) eller tvistlösning med ett panelförfarande (för handel). 

Skriv ut

Enhetsakten

Det regelverk som möjliggjorde skapandet av EU:s inre marknad. (Eng: Single European Act). Se EU:s fördrag.

Skriv ut

Enquiry Point

Kontaktpunkt. Enligt WTO:s SPS-avtal ska varje medlemsland utse en myndighet eller tjänsteperson ansvarig för att svara på frågor från övriga medlemsländer om lagstiftning, utformning av kontroller och inspektioner med mera. Genom kontaktpunkterna ska medlemsländerna få bättre insyn i andra länders lagstiftning och agerande som gäller säkra livsmedel, djurhälsa och växtskydd.

Skriv ut

Ensidig förklaring (deklaration)

Uttalande ofta avgivet vid avtals- eller annan internationell förhandling av en part i syfte att förklara eller precisera sin ståndpunkt (avsikt, tolkning) i viss fråga. Den ensidiga förklaringen kan vara muntlig eller skriftlig och kan i det senare fallet hävdas utgöra en integrerad del av avtalet, om den fogas till detta. Sverige gjorde i anslutningsfördraget med EU en ensidig förklaring bland annat om detaljhandelsmonopolet på alkoholområdet

Skriv ut

Erga omnes

Används i handelspolitisk terminologi om åtgärder som är riktade mot alla och inte bara drabbar/gynnar vissa länder eller företag. Erga omnes är latin och betyder "mot alla".

Skriv ut

EU:s fördrag

(EG-fördraget,Romfördraget)

EU:s verksamhet baseras på ett flertal fördrag (avtal mellan EU-länderna). Dessa fördrag innehåller de grundläggande reglerna och principerna för samarbetet, til exempel vad EU:s institutioner ska ansvara för, gränserna för vad EU får fatta beslut om och hur lagstiftningsprocessen ska gå till.

Från handels- och näringslivssynpunkt är Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF, före detta EG-fördraget eller Romfördraget) det mest betydelsefulla fördraget. Här slås fast att EU är en tullunion, där tullar ska vara förbjudna mellan medlemsstaterna medan en gemensam tulltaxa och en gemensam yttre handelspolitik ska gälla gentemot tredje land. Vidare finns här bland annat de centrala reglerna om den inre marknaden med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Bestämmelser finns också om den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) samt regler kring konkurrens- och transportpolitik.

EU:s fördrag har således ändrats flera gånger genom åren, de viktigaste fördragen ur ett handelspolititiskt perspektiv är:

Romfördraget (EEG-fördraget från 1957). Döptes om till EG-fördraget 1993 och heter sedan 2009 EUF-fördraget.

Europeiska enhetsakten från 1987. Beslut utan vetorätt, det vill säga kvalificerad majoritet i stället för enhällighet, infördes vilket underlättade skapandet av den inre marknaden.

EU-fördraget (Maastrichtfördraget) från 1993. Reglerna om den gemensamma valutan euro tillkom.

Amsterdamfördraget från 1999. Ökade befogenheter för EU att besluta om bland annat konsumentskydd.

Nicefördraget från 2003. Ändringar i institutionerna gjordes för att EU skulle kunna få nya medlemsländer, vilket unionen fick 2004.

Lissabonfördraget från 2009.

Se Acquis Communautaire, EU:s utvidgningar, EUF-fördraget, EU-fördraget,  Maastrichtfördraget

Skriv ut

Sökinstruktioner

Du kan söka i Handelspolitiskt ABC på tre sätt:

  1. Använd sökrutan.
  2. Sök direkt på bokstav.
  3. Sök i visa förkortningar. 

Kontaktperson Handelspolitiskt ABC

Kommerskollegium, Box 6803, 113 86 Stockholm.
Besöksadress: Drottninggatan 89.
Tel: 08-690 48 00     Fax: 08-30 67 59

E-post: kommersk...@kommers.se

Om Cookies